Från kust till kust
(null)

Vi stack iväg på lite Sverigesemester i början av veckan! För tredje sommaren i rad har vi spenderat några dagar i min kusins stuga vid Östra stranden i Halmstad. Underbara ställe! Michel och Jessica, Jozefs bror och hans fru, var med oss i åt. 


My happy place
(null)

(null)

(null)

(null)

Från maj till september är det som vackrast på fältet utanför oss. När rågen börjar växa, vaja, blåklinten kommer och det tillslut är alldeles gyllene. Att ligga där i stolarna och titta ut är harmoni. Det krävde sitt bord såklart =) Älskar det gröna. Så glad att jag ramlade över det! 

Men i år får vi inte njuta lika länge av det vackra där ute. Bonden behöver skörda tidigare för att rädda det från torkan. Hade önskat att det var kvar till min födelsedag, men man kan ju inte få allt. Det fina med att bo framför ett fält är också att följa årstiderna. Vintern, när fältet är täckt med snö. Magiskt på ett annat vis. Hoppas dock det dröjer dit.

För semestern håller i, fyra veckor till och nu byter vi miljö till västkust, strand och hav med våra favoriter, Michel och Jessica! 
Det här med att sluta nattamma..
(null)

(null)

(null)

..det var ju lättare sagt än gjort. Definitivt i denna hetta. Troligtvis helt fel tid att ge sig på det. Första nätterna gick bra! Jozef tog honom och han gallskrek fem minuter för att sedan somna om. Sov hela natten och gav oss sovmorgon och mig premiär vid handpumpen. Vi kände ju bara WOW! Men tänkte såklart att så lätt kan det ju inte gå..och det gjorde det inte sen. Följande nätter blev outhärdliga. Det har alltså slutat med att jag ammat vår lilla skatt som då så snällt somnar om så fort han är färdig. Någon sa att innan sex månader tänker man på bebisens bästa och all näring den behöver även på natten. Efter sex månader börjar man tänka på mamman och sömnen hon behöver. Men nu tänker jag på vad vi alla behöver. Han bröstet och vi andra åtgärden som snabbast får honom att somna om. Alltså bröstet. Det blir därför en paus från att sluta nattamma. Vet att man måste ge det lite mer tid, men inte nu. Inte i denna hetta. Kanske var vi inte helt redo. När "ska man" egentligen sluta? Det har dock gett mig tänket att mata på som bara den så nu är det bara ett nattmål och till och med lite "sovmorgon" ibland. Det är jag glad för just nu! Så länge det varar.

När slutade ni andra nattamma förresten? Hur gamla var era bebisar? Tack för alla fina tips och råd!