En evighet
(null)

(null)

Vad goa ni är som kikar in, peppar och väntar! Dagarna efter nyår, åtta här nu efter kvällens tolvslag, har varit en enda evighet. Jag har nu gått tolv dagar över tiden. Tolv! Mina palettblad har hunnit föröka sig till fyra men här ligger jag. Nä, men man blir ju trött alltså. Har så ont i mina höfter som turas om att bära tyngden i soffan och sängen. Önskar mig en lyftkran varje gång jag ska vända mig. Ja men ungefär! Vill ha min kropp tillbaka. Blir avis på alla jag ser skriver "Han är här nu!" L Ä N G T A R ju så jag spricker, ja det gör jag ju ungefär bokstavligen snart. 

Idag hade ju varit en fin dag att komma på, men det ska ju bli sol imorgon med så varför inte vänta? Ska väl försöka somna ännu en natt nu då. & tänka alla dessa fina tankar som att snaaaart är han här och snart är allt jobbigt glömt! Ja, för så är det ju men svårt att behålla sitt positiva jag när man närmar sig vecka 43! Mammas lilla envisa skatt, att du skulle låta oss vänta så länge. Så många som längtar efter dig nu!