Meh, kolla så söt man jag har! Kommer och hämtar mig efter jobbet med ett fång tulpaner med rosa kvistar i, för att jag är kvinnan i hans liv. Det är min man det! Förövrigt fyller världens bästa kvinna år dagen till ära -min älskade mamma. Så nu ska vi på Wienersemla-kalas, återigen dagen till ära.
Så alla som har ätit en semla eller blivit uppvaktade idag räck upp handen!
Ta inte min ångest på för stort allvar. Det var nog mest ett konstaterande att det är så det känns när man planerat sitt livs bröllop och det är över. För ikväll har vi redan kickstartat något nytt. Vi har nämligen varit på vår allra första husvisning. Det var det jag var så lyrisk över i veckan. Huset var väldigt charmigt men det föll på för små rum och endast en toalett. Vi är inte direkt i flyttartagen men ska börja gå på lite visningar för att lära oss vad vi vill ha och plötsligt dyker väl drömhuset upp!
En av kvällarna var vi och såg ett jättefint vattenljusspel mitt inne i Lima. Ett liknande finns i Barcelona och jag vet inte hur många gånger vi satt där och tittade på de fina färgerna och lyssnade på musiken när vi bodde där. Så vi fick lite fina minnen tillbaka nu. Sista bilden ska föreställa ett hjärta =)
Okej, varning för klyscha men tänk er fin musik, klarblå himmel, strålande sol, varm choklad och att glida omkring hand i hand och pussas. Så himla romantiskt, älskar sånt! Vi har verkligen haft den mysigaste helgen på länge.
Vi har haft en riktig mysdag på stan. Strosat omkring i några få butiker, käkat lunch, promenerat till Gamla stan, tittat på mysiga gränder och fikat. Jag har gjort tre riktiga fynd -en kappa, en väska och en klänning för sammanlagt 400 kr. Ja, då snackar vi fynd. � så fick jag tag på ett par ljusa, spetsiga shorts på H&M. Ni ska få se sen! Ikväll blir det hämtmat som ska ätas i sängen framför Mellon. Vinet står såklart på kylning. Sånt hotellhäng gillar jag.
Vad är mysigare än varm choklad i superstora koppar när man promenerat i kylan?
Sjukt hur mycket man kan älska någon. Han är det bästa jag har och lite till. Vi har så kul ihop, han är min allra bästa vän och man!
Idag gjorde jag en fläta runt huvudet, så enkelt men fint!
Nu kommer det igen.. min man (hihi man, man, man) fyller 25 år idag och gissa om hans fru firat honom med både skönsång, frukostbricka och spansk middag på La Uva. Men gladast har han blivit när jag frågat honom vad klockan är för han fick nämligen en jättefin av mig i present =) Skriv ett grattis här vettja så blir han säkert ännu gladare ;-)
HallÃ¥, jag dör! Man kan ju inte annat än le när man ser min lilla kompis jag fotade när vi gick omkring pÃ¥ KolmÃ¥rden och myste bara för att göra nÃ¥got dÃ¥ pÃ¥ vÃ¥r ”egentliga bröllopsdag”. Hur stört kul nu i efterhand (för att understryka) är inte bara det dÃ¥, att vi satt och skrattade Ã¥t en get när vi egentligen skulle ha gift oss. Men den som kan skratta när han borde ha grÃ¥tit fÃ¥r tillbaka lusten att leva!
Jag är en ganska strukturerad människa som gillar att planera. Traditionell skulle man också kunna kalla mig. Har jag drömt om ett sommarbröllop hela livet så finns inget annat alternativ. Har jag jobbat en hel sommar för att tillslut få åka utomlands just på den smekmånad vi drömt om så ska jag göra det. Men nu blev varken den livslånga drömmen eller den kortvariga längtan som jag ville. Livet tog helt plötsligt en vändning. Vi blir tvungna att gifta oss när vi kallar det höst, fortsätta arbeta, ändra destination och skjuta fram resan.
Det här är sånt man hör andra vara med om, lider med dom och på något sätt tänker att man aldrig själv kommer vara med om. Som på film. Trots allt tänker jag att det kunde varit ännu värre. Jag tror man måste det för att kunna gå vidare. Det är när livet tar oanade vändningar och man måste offra sig, tänka i nya banor och komma vidare på något sätt som man oftast gör det och kommer ut desto starkare på andra sidan. Hela den här mardrömmen kan jag sätta upp på listan över det värsta som kommer hända mig i livet och veta att den kommer ligga rätt högt rankad livet ut. Men det är också den här mardrömmen som satt vår kärlek på prov. Jag visste redan innan att vi kommer klara allt tillsammans i livet, för så stark är vår kärlek och så trygga är vi i varandra. Men den här mardrömmen har bara gjort det ännu mer uppenbart. När två individer bryts ner så till den milda grad kommer de som sagt upp starkare än någonsin tillsammans. Man får en helt ny syn på livet och vill bara leva det fullt ut så länge man har det.
..och vet ni, igår hämtade jag ut mina bröllopsörhängen som hade kommit i onsdags. Jag höll på och börja gråta för de var precis så perfekta jag önskat. Så glimmande vackra. Det kändes som ett litet tecken och ett nytt steg i rätt riktning mot det där sagobröllopet jag alltid drömt.
Det här inlägget vill jag tillägna alla jag känner, alla vänner, familj, släktingar, bloggläsare, bloggvänner och bekanta. Vet ni vilken viktig del ni har spelat i det här sorgearbetet? Alla kramar, alla tårar, alla telefonsamtal, alla sms, alla mail, alla kommentarer, alla tankar, alla inlägg och mail på Facebook, ja allt.  Jag har läst varenda kommentar här på bloggen och vart enda litet ord ni har skrivit har gått rakt in i hjärtat. Det är helt otroligt vilka ord ni skriver trots att vi inte känner varandra, så personligt och vackert. Tårarna har forsat ner för mina kinder när jag läst och ni har verkligen hjälpt mig. Det är så skönt att kunna skriva av sig här, som en dagbok fast som pratar tillbaka, ännu bättre. Allt ni nära och kära gjort, ordnat med och erbjudit er göra för oss. Det är obeskrivligt. Ni är så fina allihop och jag kan inte tacka er nog. Jag känner mig helt överröst med stöd och beundrar verkligen er människor som kan få en förkrossad liten flicka på ben igen. För det har ni. Men störst av allt är kärleken och utan den hade vi aldrig kunnat skrattat tillsammans igår på dagen som egentligen skulle varit den lyckligaste i vårt liv. Men det gjorde vi.