Hej,
Det är inte ofta jag är privat i bloggen men med det här känner jag att jag kan det. Mest för att ni är ett sånt stort stöd den här månaden utan att ni kanske riktigt förstår det. Jag pratar såklart om bröstcancer. Bara och veta att det är över 150 personer som bidrar till min insamling gör att jag inte känner mig ensam när jag varje år går igenom det här. Ni är så många som vill kämpa med mig!
Idag har jag alltså varit på min årliga kontroll på Universitetssjukhuset i Linköping. Det är tufft kan jag säga. Det känns som att alla spänningar släpper typ nu, när jag skriver om det. Man ligger där helt hjälplös och väntar på sin dom. Helt plötsligt stannar doktorn ultraljudet och knäpper en bild. Man får hjärtklappning och tänker, nu är det något. Varje gång hon stannar till sådär. Och varje gång hon kör ett extra varv. Tusen miljoners tankar snurrar i huvudet och man undrar när året som man får ett negativt svar ska komma. Om det kommer.
Det är just den här mÃ¥naden som allt kommer ikapp mig. Resten av Ã¥ret förtränger jag det hemska. Jag ligger alltsÃ¥ i riskzonen för ärftlig bröstcancer och det hemska är att nu känns frÃ¥gan ”när” mer aktuell än ”jag är sÃ¥ ung, det händer inte mig”. Fast sÃ¥ fÃ¥r jag sÃ¥klart inte tänka och sÃ¥ tänker jag inte resterade elva mÃ¥nader av Ã¥ret. Men det är nu det blir sÃ¥ pÃ¥tagligt och man förstÃ¥r hur allvarligt det är. Jag är 25 Ã¥r och kommer närmare Ã¥ldern som det blir allt vanligare att drabbas i. Den här gÃ¥ngen fick jag även veta att jag ska göra undersökning med magnetkamera ocksÃ¥. Det vrider sig i magen. Men det är bara att intala sig att det är skönt att de är noggranna. Ett slutgiltigt svar kommer om ett par veckor men det sÃ¥g bra ut även idag. Puh.
Som sagt anledningen till att jag känner att jag kan skriva om det här är dels för att ni är ett enormt stöd i allt detta tack vare era fina kommentarer och pengarna ni skänker. Och dels för att ni ska förstå varför jag brinner så mycket för det här.
Se er runt i en sal full av folk, var sjunde kvinna är drabbad. När någon drabbas så drabbas hela omgivningen runt denna person. Då är det försent att börja engagera sig. Då kanske flera år du egentligen kunnat ge en slant till forskning redan förbi. Så skänk istället den där slanten som du ändå inte kommer sakna nästa månad när du får ny lön. I framtiden kan det gynna även dig även vare sig det är du som drabbas eller ej. >>Här skänker du! All min kärlek!