

Hej!
Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget. När jag läste din fina text om hur skört livet kan vara, hur allt bara kan stanna upp och när du uppmärksammade om bröatcancer så fick det mig att tänka till och faktiskt undersöka mina bröst. Sagt och gjort- Jag fann en knöl. Paniken i mig gjorde mig lamslagen! Där var den. Jag hittade en förbannad knöl.
Jag var på VC och de sa att jag skulle hem och massera och vänta i 2 veckor.
2 veckor!? Det har gått en vecka nu och alla tankar äter upp mig inifrån. Jag vet inte vem jag ska prata med och ville bara fråga dig, om du inte tycker att det är för personligt, hur bemötte de dig?
Skickar de inte en på mammografi direkt? Hon tog inte min oro på allvar och ville inte "sticka mig i onödan" vet inte var jag ska vända mig..
Kram